Puh.

Jag visste att det var skitdrygt att spackla. Ändå hyr jag inte in hantverkare. För det är ju roligt att göra saker själv - att känna att man åstadkommit något!

Just det här med underarbete är däremot något jag numer är väldigt benägen att leja bort. Jag har provat det nu, det är jobbigt. Lite roligt, ja, men ... just nu vill jag bara ha allt färdigt! Hade jag haft energin och tiden att göra detta direkt i somras hade det kanske inte känts som det gör nu, men detta är verkligheten. (Sen kanske det inte heller underlättade att jag var på gymmet i förmiddags.)

Imorgon tänkte jag ge mig på att slipa och kompletteringsspackla där det behövs (alltid nånstans man råkat dra runt ett gruskorn så det blivit spår), städa och rensa ur, därefter på måndag eller så blir det att måla första lagret på golvet!

Mera spackel!

Jag såg att Bauhaus hade extrapris (199 kr/10 l) på Beckers breplasta, så jag gav mig iväg dit för att köpa mer. Insåg när jag kom fram att 10 liter är ganska mycket och tungt...särskilt när man inte har bil.

Skam den som ger sig, dock - jag köpte inte två som jag först tänkt, utan bara en. Denna bar jag till närmaste busshållplats, där jag hittade en vagn för vidare transport till rätt del av lokaltrafiken. Tur det finns oärliga människor som "lånar" vagnar. Att jag redan innan borde kunna tänka mig att 10 liter är ganska mycket, tja, jag skyller på julledigheten!

Nu är jag dock rätt mör i armarna, så det blir knappast något mer spacklat ikväll. Tur det är helg snart igen!

Sen var det det här med jämna väggar

Vill man ha jämna väggar vet man vad som gäller: bredspackling. Hantverkarna grovspacklade åt mig, men det är en ganska knögglig yta. Jag som vill måla eller tapetsera har behov av en finare, så jag har gett mig på att lära mig bredspackla. Man rekommenderar en 50 cm spackelspade, men det tror jag knappast jag orkar, så det blev en något mindre.

Efter att nu ha spacklat en vägg samt delar av taket kan jag nu säga att...av de saker man kan göra som amatör, är detta en av de enklare. Nej, det blir inte slätt direkt. Ja, jag kommer att behöva slipa en massa - men där slutar det. Är man bra på att bredspackla behöver man inte slipa så mycket, men är man inte så bra spelar det inte så stor roll, man får bara slipa mer. Känns bra.
Det är dock galet mycket enklare att spackla på en knögglig yta jämfört med en som är målad i hög glans...

Sen så kommer taket att se förjäkligt ut tills jag tar in nån. Det är bara att inse.

Husfix luktar apa

...men nu har jag i vart fall äntligen fått igen hålen i vägg och tak!

Efter ett juluppehåll är det dags att ta tag i sovrummet igen. Min ambition är att bli klar så snart som absolut möjligt, men "klar" är ett relativt begrepp i sammanhanget. Taket...njä. Det slutar nog med att jag hyr in någon som får fixa samtliga tak - de behöver alla målas och fixas och har sprickor i färg och/eller grund. Vill inte göra det själv, verkar trist och jobbigt och tidsödande. Plus att man måste täcka över allt, vilket jag inte kommer undan om jag hyr in någon heller, men det skulle kännas bättre.

Jag fick också på Clas Ohlson veta att här i stan är husfix en av de produkter som säljer absolut bäst - putsen trillar ju ner bara man tittar på den. Case in point: Min hatthylla som nyligen gav upp. Eller, två av skruv+plugg åkte ur väggen. Jag vill inte ta tag i det nu så jag bara tryckte in den igen.

Sista regeln borta!

Innan jul fick jag så äntligen bort den sista regeln. Ett jäkla meck var det, kofot fick införskaffas liksom hovtång. Inte ens kombinationen bet riktigt på en av spikarna, 5 tum fastrostat i tegel är inte att leka med. Med hjälp av ett bågfilsblad gick den till slut av och kunde bankas snett i hålet. Sen ska man ju peta i nåt i hålen också. Stora hål. Det enda som håller fast putsen mot teglet är i princip färgen...

Kofoten slår till igen!

Nu jädrar har jag jobbat på. Inte med golvet, men väl med väggarna i sovrummet. Jag hade en regel som satt bakom elementrören, mellan rör och vägg i ett hörn. Den är nu äntligen borta!

Nio spik satt däri, varav de flesta riktigt gamla, smidda och tjusiga. De satt dessutom rätt djupt i plankan, så jag fick använda stämjärn och hammare för att få bort trät runt spiken så jag kunde ta tag med kofoten. En sitter dock kvar. Envis jäkel. Den har nog, som de andra, rostat fast och är därmed fullkomligt omöjlig att rubba utan spikhuvud. Jag har försökt dra ut den med hjälp av hovtång, men då skalar jag liksom den bara.

Hade jag varit lite starkare kanske hovtång+kofot fungerat, det gjorde det på en spik som satt mindre hårt. Min far tipsade så om att såga av den sista med ett bågfilsblad, så kommer jag nog att få bort de synliga delarna av den spiken med (bara att fylla upp hålet i putsen så - tadaa, extra armering)!

Nu är det dags att dra ett varv med husfix, sen finspackel, putsa, SEN golvet. Jag har vad jag gör, helt enkelt...

Times tipsar

...om inredningsbloggar.