Öppnar sedan dörren till toaletten och tänder även där inne. Pipandet eskalerar så till den milda grad att jag börjar leta efter källan - har en fågel kommit in? Fågelungar?
Samtidigt inser jag att vid 23 på natten en julikväll finns nog inte så många fågelungar i boet längre.
När jag tittat runt, utan att se något, kollar jag plötsligt ner på golvet. Och där! En råtta som piper i högan sky! Jag har sällan blivit så rädd. Det är inte så att jag är rädd för råttor, det är mysiga husdjur, men jag var inte alls beredd, hade nog blivit lika skrämd av en katt eller kanin. Nu var det nog dessutom så att den blev ännu mer rädd för mig (vem vill bli störd på toaletten mitt i natten?), men det här med att leva utan egen toalett har genast blivit mer exotiskt. Stadens djurliv riktigt nära inpå - delandes badrum!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar