lördag 5 september 2009

Varför jag gör själv


Man kan ju fråga sig varför jag försöker göra så mycket som möjligt själv. Det finns två sidor av det - dels är jag ibland nästan överdrivet ekonomisk och optimistisk av mig, dels behöver jag något konkret att göra i kontrast till mitt arbete.

Jag vill inte betala för något jag mycket väl skulle kunna göra själv till en mindre summa - även om jag inte är hantverkarvan. Jag bara tänker mig att det inte kan vara sååå svårt ändå, andra klarar det ju! (Dessutom har jag sett så mycket fuskjobb i nya lägenheter jag bott i, hantverkare är ibland stressade och tar genvägar, minst så bra borde jag ju kunna göra det.) Man måste bara ta det lugnt och metodiskt, så ska det nog gå bra. Sen är jag inte alltid bra på att just ta det lugnt och metodiskt, men va fasen, nån gång ska jag också lära mig att arbeta så! Det mesta är inte oåterkalleligt och om nu nåt skulle gå fullständigt åt pipan kan jag faktiskt ta in hantverkare till att fixa det.

Den andra sidan är att jag har ett oerhört stillasittande och tänkande arbete. Det jag jobbar med nu kanske inte ger fysiska resultat förrän om en 10-20 år, varav själva början på forskningen är "klar" om fyra år någonting. Detta gör att jag behöver något mer konkret att pyssla med, något som gör att jag ser att det händer saker! Efter att kök och sovrum är klara behöver jag fixa klädkammaren, därefter måla taken. Tar jag då in hantverkare går det ju på ett kick, men det är inte vad jag är ute efter. Jag vill ha något att syssla med där jag dels får använda både kropp och huvud, något som är lättillgängligt och inte kräver några andra lokaler.

Hade jag inte haft möjlighet att renovera hade jag nog börjat försöka lära mig skulptera lera, måla eller något annat. Jag är i behov av att inte bara tänka utan att göra saker dessutom.

3 kommentarer:

Johanna Ask sa...

Tack så mycket för namntipsen! Grymt snällt. Jag känner igen det du skriver. Innan jag började sy så mycket jag gör nu var jag den största mattenörden. Är fortfarande, men för tillfället kräver mitt psyke att jag gör något mer fysiskt kreativt än så. Börja renovera! Går det fel har du inte förlorat mer än tid, som du kanske ändå inte gjort något direkt vettigt av. Kram!

Inspirera Mera sa...

Jag tycker verkligen om ditt sätt att tänka. Kram Sandra

Luned sa...

Johanna: Absolut! Ska sen försöka lära mig sy också, men lever i ett lite väl allt-på-alltkaos just nu.

Inspirera Mera: Tack!

 
/* Tracking information */