(Sovrummet innan jag börjat riva kaklet)
Ägnade gårdagskvällen åt att riva kakel. Det dumma var bara att jag inte började förrän jag var motiverad, och när jag är riktigt motiverad tänker jag sällan på vad jag borde göra...så jag började utan ögonskydd och utan skor eller strumpor på fötterna.
Jäkligt korkat, milt uttryckt.
Jag kom till mina sinnens fulla bruk efter ett tag däremot, men har nu i vart fall rivit hälften. Och en hel del puts...men men. Är väl bara att putsa upp igen, måste ju ändå bredspackla alltihopat.
(Röret som ses sticka ut från fd skafferiet är en gasledning, den ska byggas in så jag får en hylla som sänggavel.)
3 kommentarer:
Man önskar massor av lycka till i detta projekt !
du har inte tummen mitt i handen du! Vilket projekt!
Miss UD: Tack! Det behövs, tror jag.
anna: Hehe, tror de verkliga talangerna (om jag har kvar dem) kommer att visa sig när jag väl ska bygga upp allt igen. Min filosofi är att om man bara tar det lugnt och sansat så reder det mesta sig. Utom när Murphy hälsar på, då, men sånt är ju bara att förvänta sig.
Kan man dessutom fråga någon om hjälp då och då vore det bättre, men mitt sociala nät här i stan är inte stort nog ännu... Tur det finns råd på telefon och på nätet!
Skicka en kommentar